Röd måndag

Jag har varit helt död i natt. Klockan 4 i morse väckte Brumle mig för att gå ut, vilket vanligtvis inte sker. Jag vaknar när han vaknar, men inte natten till idag. Nog för att han var trött med, då han sov till halv 10 i morse. Nu sover han igen, på min arm såklart.

Jag saknar Cihan. Och visst, jag vet när jag åker ner, jag vet att vi ses snart, men egentlig spelar det ingen roll. Det handlar om nu. Men, det är bara att vänta, en dag borde det här ta slut. Eller hur?

Lite senare idag ska vi på tur igen, dock kör vi till fjellet idag istället för att gå…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s