– bos bos bos

Det är sjukt hur man vänjer sig vid en känsla, samtidigt som just den samma känslan aldrig blir accepterad. Är att vänja sig, att acceptera?

Jag vet faktist inte. Jag menar, man vänjer sig vid late night calls och morgon sms. Man vet liksom att det inte är lönt att vänta med att äta för det kommer inte hem någon, den speciella någon, kommer inte. Telefonen ringer men ingen kommer. Jag har vant mig, men inte accepterat.

Helt ärligt, tomheten finns där hela tiden, och man vänjer sig. Man blir liksom… Lite död.

Men på samma sätt, vill man ju inte byta ut det där late night call, eller morgon smset. Trots att man ibland tror att man inte orkar mer – så gör man det. Det är otroligt vad man klarar.

Att vänja sig, och acceptera kan inte vara samma sak.

Annonser

2 thoughts on “– bos bos bos

  1. jag håller med dig om att vänja sig vid något och att acceptera något verkligen inte är samma sak. Jag är van vid att få ett samtal sent på kvällen och det där morgon smset jag med. Jag hade inte klarat mig utan det, trots att man vill ha mer så är man vanmed hur det är, men man accepterar det nog aldrig.

    • Det är så konstigt det där, snacka om att vara kluven! Många menar att det skulle vara enklare att bli tillsammans och och bli kär i någon nearby men det funkar bara inte. Man väljer ju inte vem man blir kär i.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s