Smize!

Cihan har kommit hem från Ankara, och sover nu förmodligen med sitt pass som under armen (inte för att det får plats där före evigt då det är min plats, höhöh) Stackarn var trött, men glad och stolt. Och jag kan inte låta bli att vara detsamma.

Kom från jobb för en timme sedan, men har inte tagit mig i säng ännu. Inte ens ur jobbkläderna eller på toa. Att sätta sig ner är farligt, att börja prata med C ännu värre. Men, jag ska. Det känns overkligt att snart så är vi tillsammans här, i Norge, i ett annat land, på en annan plats i världen. I min vardag.. Det är svårt att beskriva, jag vet inte riktigt hur jag ska få till att finna orden.

Nej, sömn kanske. Oooh. One day closer ♥

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s