An old friend

Det har blivit gjort så mycket idag. Alla gardiner har kommit upp, i sovrum och i vardagsrummet/köket. Min lampa är uppe, plus att vitrinskåpet som tidigare bara hade 3 fötter blivit stadigare med en fjärde fot på plats. Med det så har jag vågat ha in lite ting, såsom Herrman – min eviga följeslagare och ibland enda tröst när jag var liten. Han är så sliten att jag inte vågar ha hpnom någon annan plats än i just vitrinskåpet, tänk om Brumle skulle riva honom i stycken?

Kanske låter det fånigt och dumt att sätta en tyg gris i ett vitrinskåp, att jag ens bett mamma ta med sig honom från Sverige istället för att kasta det lilla livet som är sönderkramat, som var med överallt och till och med fick min varmaste jacka när det var kallt… Måste jag säga mer? Jagvar 4 år när jag vann honom på lotteri och första tanken var att grisen verkligen inte kunde åka bil utan säkerhetsbälte. Det måste väl vara ren kärlek?

Nej vad mer? Brumle sover, jag borde sova men har inte ron till det. Jag saknar Cihan, alltså… och även om han kommer så sliter saknaden in i det sista. Jag önskar han var här och kunde vara med när vi ordnar och fixar. Men, Brumbrum är iaf här. Han sover, och har det allmänt bra. Så jag tänkte att hans tillstånd kunde smitta av sig på mig.

(Dessvärre kan jag inte lägga upp någon bild på kanske den mest slitna och välkramade gris ni någonsin sett. Batteriet i kameran var nämligen slut, vilket kanske är ok… Har ju egentlig aldrig laddat det..)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s