tjugoåttanollentvåhundratolv.

Tillvaron skakar lite. Det här är knappast platsen för att berätta varför. Men, det är skönt att vara hemma. Det är iaf såsom det ska vara, det är tryggt hemma. Jag tuggar torkad frukt fast jag vill äta mängder av choklad. Kramar Brumle i sömnen som en fyråring kramar ett mjukisdjur. Har en del ont i magen. Saknar Cihan, och trots att jag säger att mamma inte behöver komma, önskar jag att hon var närmare.

It will all get better in time.
När det roar ner sig.
När Cihan kommer.

Det blir bra då.

Idag är föresten Stellas dag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s