Bitterfreakingsweet.

Ni vet, ni som vet hur det är, hur man räknar när man har ett distansförhållande – först räknar man månader, det blir för mycket med dagar. Så veckor, för det är fortfarande sjukt deprimerande att räkna dagar. Så klarar man en dag att räkna dagar, men bara var tredje. Kanske anvar.  Så, räknar man varje dag. Och får nästan panik. Panik blanat med glädje samtidigt som man inte vill känna så mycket.

Där någonstans börjar jag nästan ångra mig lite, några minuter här och där för att sedan skämmas, för man vill åka – man vill träffa sin andra halva. Så, efter några dagar så räknar man nätter. Och paniken blir ännu mer påtaglig. Det blir nästan så att magen vänder sig i ren rädsla men inte för att åka – men för att komma tillbaka. För att börja om på noll igen. För att pressa fram ett ”see you soon” samtidigt som allt inom en bokstavligen faller samman och går upp i rök som angry birds.

Jag räknar nätter, och magen väner sig. Bitterfreakingsweet. Jag kanske bara stannar hemma med Brumle. Eller nej. Eller… Åh.

Annonser

3 thoughts on “Bitterfreakingsweet.

  1. Akkurat som jeg skulle ha sagt det selv…. Man kan jo like så greit være hjemme istedet for å utsette seg nok en gang for den tunge hjemreisen….Men man reiser atter en gang, savnet er for stort:) reiser selv om bare noen dager….4 netter…;-). God tur kjære deg, ha en fantastisk tur:))

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s