Reunion

Jag minns när jag började 7e klass. Hur stora dem i 8e verkade. Alla sa att dem var speciella, och tjejerna höll varandras händer när dem gick genom korridorerna. Dem var tighta, bästa vänner, det fanns en plats för alla. Jag längtade till att jag skulle börja 8e klass, för då skulle jag också vara speciell. Inte för att det blev så. Ja, alltså… jag blev äldre och gick i 8e klass men jag blev aldrig speciell. Snarare kändes det som att jag krympte. Långsamt, men säkert

För någon dag sedan kom ett brev angående en klassåterträff. Reunion ordnat av ett eventföretag där alla i samma årskull skulle träffas och var klass skulle få sitt eget bord. Hade det här brevet kommit i November hade jag nog känt annorlunda. Kanske hade jag känt mig stolt över mig själv, kanske hade jag tänkt att hey, nu är vi vuxna och ingen kommer bli pressad in i ett hörn. Ingen kommer dra sig undan och gömma sig på toaletten eller låtsas bli sjuk. Kanske hade jag velat gå. Men brevet kom inte i November. Det kom nu. För någon dag sedan. Precis nu då jag aldrig känt mig så liten, och så obetydlig. Det finns inget runt mig som är intressant. Ja, jag bor i Norge. Ja, jag måtte ta 3 flyg för att vara på plats. That’s it. Jag känner mig som en flisa bredvid en gigantisk gran. Som den långsammaste myran under en fågelattack. Och det stör mig. Att jag känner mig så minimal, från det att jag öppnar ögonen på morgonen till att jag somnar igen på kvällen. Det stör mig att jag mår såhär. Och jag är så arg på mig själv, att jag tillät dem göra det mot mig. Att jag i gammal anda, gapade, tuggade och svalde utan att försöka göra mig fri. 

Jag minns hur jag i 8e klass brukade ligga och stirra upp i taket innan jag skulle sova om nätterna. När jag egentlig skulle sova… Hur mörkret svepte runt i rummet och hur det inte spelade någon roll huruvida jag blundade eller inte. Det var en sjuk känsla. En känsla att vara liten. Och nu är den tillbaka. Men den har med mig växt. Det är väl det som menas med återträff… är det inte?

Annonser

3 thoughts on “Reunion

  1. Du är inte obetydlig du är modig! Du bor nu i Norge du har bott i Turkiet. Om jag förstår rätt så har du gått me ungjävlar som inte varit snälla och man brukar ju hoppas att de får vad de förtjänar eller fått!! Stå på dig vi känner ju inte varan me genom din blogg så tycker jag du är en jätte bra människa tro inget annat!! Hoppas allt ordnar sig för dig:) Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s