Första gången på länge

För första gången på länge har jag drömt annat än en mardröm. Och hur overklig en dröm än är, trodde jag i några få sekunder efter att jag vaknat att det var riktigt.

Vi satt bakom en stor svart häst. Utrustningen var tung och stor och den var omöjlig att styra. För att göra ting enklare bestämde vi att låta den gå, att frigöra den istället för att sitta i vagnen då den med tiden lika väl skulle börja skena. Den svarta hästen lunkar en bit in i skogen för att stoppa och se på oss.

Och då står hon där. Med tjock rykt man och plettfri mankam. Och hon vet vem jag är. Hon är omusklad och lite smal, men hon vet att det är till mig hon ska. Kopparfärgen glänser och hon är sådär trippig. Med bara en sliten grimma är hon svår att hålla, och så sliter hon sig. Paniken tar över. Och med det stoppar hon och jag hinner ikapp. Precis som innan lägger hon huvudet på min axel, för att klia mig med sina läppar, mjukt på min kind. För att så placera sin panna mot mitt bröst.

Jag ber om ursäkt. För att jag gav henne upp. För att jag begravde henne. För att jag vände henne ryggen. Och så är vi tillbaka, det är sommar och hon luktar äppelcidervinäger. Jag tränsar henne utan nosgrimma och hoppar upp barbacka. På långa tyglar vänder vi in i skogen, jag lutar mig fram och vilar på hennes hals. Och precis där, slor sig ron vid. Där känner jag inte annat än dem stickade håren genom ridbyxorna, rytmen och kärleken. ♡

image

En dum, barnslig dröm. Där jag lever i dåtid. Eller?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s