Om morgonen

Som oftast jobbar jag hårt på att somna om när jag vaknar om morgonen. Orolig över vad dagen kommer att bringa. Med en skarp huvudvärk, och stel kropp kan jag ligga och blunda i timmesvis.

Men, om en annan känsla infinner sig alltid. Oansett dagsform. Tacksamheten att precis han ligger bredvid mig. Hur det, oansett dagsform alltid känns tryggare och bättre när han i sömnen drar mig intill sig, lägger armen om och benet över. Lyfter armen och gör plats så att jag vilar under den, tätt intill.

Det är svårt för mig att ta det gör givet, att distansen inte längre existerar. Men det är väl en bra sak, kanske…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s