Jag ska vara ärlig

Det är föresten något jag varit hela tiden här. Även om inget blir sagt rätt ut.

Jag tror jag vet varför det här, allt som hänt blivit så svårt som det blivit. Jag är typen flyr. Som springer iväg. Jag flyktar. Saken här är att vad som ser ut som min enda möjlighet är att fäkta. Att slåss. Att istället för att göra att för att försvinna måste jag in i elden igen. Trots paniken och rädslan. Trots att alla instinkter säger det motsatta.

Och under dem få stunderna jag får sova, drömmer jag om det samma. Om henne i ett sämre tillstånd än vad hon var i mina händer. Hur jag fodrar, ryktar, myser. Hur hon måste byggas upp igen och hur ont det gör att se henne på det viset. Hur höet börjar ta slut. Och min jakt på bättre mat. För att sedan vakna upp, undra var hon är och vem som tar hand om henne nu.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s